att tala är silver och att tyga är guld
Gråter inombords. Det brinner. Vissa förstår inte hur mycket jag kämpar. Vågar inte säga emot. Är rädd att jag kommer såra någon. Är glad för den personen jag har vid min sida.
Juni och juli kommer vara en utav mina tuffaste månader. Måste gå på begraving och massa minnen kommer tillbaks.
Det går inte en dag utan att jag mer eller mindre tänker på det. Problemet är att man inte kan bestämma över tankarna, utan dom bara kommer och det finns ingenting jag kan göra åt saken.
Jag försöker tänka framåt men alltid måste det finnas någon som vill sänka till och med vuxna. Helt seriöst?! Dom förstår inte hur mycket dom sårar än!
Även om vi kämpar vet vi att vi kommer klara det. Vi krigar för det bästa och vi vet att vi kommer lyckat jävligt bra!
När man pratar om saker och ting vet man ändå när man har gått över gränsen! Man ska ändå tänka innan man säger något! Som sagt man skall aldrig tappa respekten! Har så himla mycket känslor inom mig som jag vill bara skrika ut, gråta utohhh det är så mycket så jävla mycket känslor! Så mycket HAT!
Är glad att det finns människor som vill vårt bästa och kommer alltid stå vid våran sida och ha en hjälpande hand.
Kommentarer
Trackback
